En eller två Campbells dvärghamstrar?
Det här är något som många undrar över och som debatteras livligt i sociala forum.
Campbells dvärghamstrar lever i det vilda i par eller möjligen i små grupper. Därför är det naturligt för dem att leva så även i fångenskap. Svensk lagstiftning (Jordbruksverket L80) säger att gnagare ska hållas i par eller grupp – dock inte guldhamstrar (och kinesiska hamstrar) som är ”singlar” i det vilda och att sätta ihop två av den sorten i fångenskap innebär inget annat än slagsmål, i värsta fall till döds.
Får ett syskonpar (av samma kön förstås) växa upp tillsammans har man de bästa förutsättningarna för att de fortsatt ska trivas tillsammans. Det går också i regel bra att sätta ihop ett äldre djur med ett ungt, förutsatt att den unga hamstern inte är könsmogen, vilket den blir vid ca 5-6 veckor.
Har man en ensam Campbells, till exempel där burkompisen har dött, så kan man introducera en ung hamster och det brukar i de flesta fall fungera bra. Men det finns aldrig några fullständiga garantier, dvärghamstrar är små individer och vissa kombinationer funkar bättre än andra. Utgångspunkten måste dock vara att ge dem möjligheten att bo i par.
Det betyder att vi inte säljer ensamma Campbellshamstrar till sällskapshem – om du inte har en äldre Campbellshamster hemma som är ensam och behöver en ny burkompis. Håller du på med avel av Campbells och har en uttalad planering för det säljer jag förstås en ”singelhamster”, men den behöver ha en ”sambo” fram tills det är dags för parning. Rekommenderad ålder för parning är tidigast från fyra månaders ålder.
OBS! Har du en dvärghamster hemma sedan tidigare som är köpt i djuraffär under titeln ”Sibirisk dvärghamster” så är det med största sannolikhet en hybrid, dvs en korsning mellan rysk vintervit och Campbells. Eller så vet inte personalen i djuraffären vilken art hamstern tillhör. I ett sådant fall kan jag tyvärr inte sälja en dvärghamster till dig. Risken för att de kommer att slåss är mycket stor och när två dvärghamstrar slåss slutar det i regel med svåra skador eller i värsta fall att någon av dem dör.
Jag rekommenderar därför INTE att sätta ihop djur där man inte säkert vet vilken art den ena tillhör. Campbells och ryska vintervita är två olika arter med olika mentalitet och de pratar inte samma ”djurspråk”. När två olika arter, dvs hybrider korsas, så får man i värsta fall hamstrar som blir aggressiva mot varandra och/eller mot människohänder. Man bör alltså ha vägt in detta innan man köper från en djuraffär.
Det händer att Campbells-hamstrar som under en längre tid har bott tillsammans i lugn och ro börjar bråka. Många gånger är det den ena som trycker ner den andra på olika sätt. I de flesta fall är detta normalt när hamstrarna är runt 10-12 veckor. De etablerar en rangordning och den kan vi inte på något sätt styra eller förhindra. Oftast håller det här på under en kort period och sedan lugnar det ner sig.
Många, särskilt nya hamsterägare, får ofta panik i det här läget och vill genast sära på hamstrarna efter välmenande råd i olika sociala medier. Det är inte alltid nödvändigt. Det man behöver ha koll på är om den ena hamstern jagar in den andra i ett hus/bohåla och inte släpper ut denne eller om det blir till sådana slagsmål att det uppstår blodvite eller sår i nacken, ovanför svansen eller vid könet. Då är det dags att sära på hamstrarna. Men jag vill råda till att ha lite is i magen och inte sära på dem vid enbart lite småtjafs.
Om man av någon anledning ändå behöver sära på hamstrarna så är inte det en katastrof. Visar en eller båda hamstrarna tydligt att de inte gillar sällskapet så ska man inte tvinga dem. Att de bor i varsin bostad i närheten av varandra kan räcka långt. De är sannolikt medvetna om att det finns en artfrände som pysslar runt i sitt eget lilla habitat och bara det blir som ett slags sällskap.